En helt vanlig dag
Jag själv tycker dagen är väldigt överskattad, att människor ska visa just idag hur mycket dom älskar sin partner när det finns yttligare 364 dagar att göra det, och varför just idag? varför ska det vara så speciellt idag? tycker att det är överreklamerat att fira denna dag, när man kan göra det vilken dag som helst. men men..
Jag och baby ska iaf idagen till äro sätta oss och spela COD - War at world och döda Nazist Zombie. Verkligen romantiskt, haha.. Men först ska vi äta middag med mor och far och min lilla terrorist och lillebror..
I fredags började opertation övertalning av min far till att han skulle gå med på att jag skulle få skaffa en hund, eller jag får ju skaffa hund när jag vill och så, men jag bor fortfarande hemma *suck* så måste veta om det var okej att jag har den undertiden som jag bor hemma vill säga. Och hör och häpna, han gick med på det efter att förklarat om och om att han skulle slippa något slags ansvar överhuvudtaget för det ska jag och baby göra, det är ju vi som skaffar den så varför ska han ta något ansvar? Men iaf, jag och min syster Jenny har försökt övertala honom förut men aldrig lyckats, men det gjorde jag nu. för hej, jag har ett jobb, tjänar mina egna pengar, har hur mycket tid som helst för att göra något, och jag vill ha en hund, är en perfekt lösning för då vet man själv att då måste du ut och röra dig, du måste kliva upp tidigt..
Så nu sitter jag här och väntar på att jag, eller mamma snarare ska få svar av Hundar utan hem ( www.hundarutanhem.se ) för att där ifrån få hjälp av dom att adoptera en av dessa hundar dom har på sin sida, hundar som har haft det riktigt illa och hundar som kommer från Irland. Har hittat en otroligt fin hund, som jag blev helt såld på och hoppas att det är den jag kommer att få.
Jag och Baby ska komma igång med träning, där vi ska få hjälp utav bror Jens, när han kommer upp till oss nästa helg om det går som det ska. Ska även jobba hela den helg, eller 2 nätter på mitt jobb, och lördagen så är det far's bror's 40 års fest, där jag ska jobba. ( är ju utbildad kock och servitris ) Gratis sprit och mat och lön.. Tackar man nej till det? haha..
Nej vad ovettigt skrivande det här blev. men men..
Zodiak år
Orm
Eleganta och raffinerande med en tendens till fysisk skönhet (ormar är fåfänga), förnäma, beslutsamma och ofta mycket framgångsrika. Trots att de är noggranna fattar ormar snabba och fasta beslut. De har en förmåga att vara på rätt ställe vid rätt tidpunkt och kan lukta sig till en god affär när den kommer deras väg. Följaktligen är de lyckosamma när det handlar om pengar. De är också djupa tänkare som talar lite trots att de besitter stor visdom.
Bubblan
Klockan är nu 04.45 på lördags morgon, och jag sitter på jobbet och har absolut inte något att göra.
Har läst ut min bok, En plats i solen utav Lisa Marklund, och måste nu skaffa nått nytt att läsa.. Fan ska jag läsa så fort för? Kommit på en sak, visa har olika flykter dom flyr till när dom mår dåligt, min tillflykt har alltid varit böcker, när jag var yngre så läste jag otroligt mycket böcker, men sen slutade jag läsa böcker ett tag, och insåg att det är den enda gången det verkligen är ro i mig, är min tillflykt där jag kan leva mig in i bäckerna och bara vara. Tycker ju helst om att läsa verklighets baserade böcker, men vissa böcker hänför mig.. men nog talat om det..
Suttit på jobbet sen 20.00 och har pratat med baby om oss, där vi har diskuterat saker angående hur vi mår, och hur vi ska ta oss fram och insåg eller jag insåg att jag har mycket att lära mig utav honom, på många plan. Vilket jag nu hoppas att jag kommer få:) Insåg också där att jag vet att du kan få mig att känna saker jag inte känt förut, att få mig våga saker jag inte gjort förut. Känns skönt att ha någon att prata med, eller jag har ju folk att prata med, men har aldrig haft det som du och jag har.
Som du sa,
"I bland så känns det inte som du har levt livet.
Du är ingstängd i en bubbla där du inte vet hur du ska förklara saker, du har svårt att vara glad, du menar en sak men visar nått annat."
Jag vet att jag lever i en bubbla, och jag vet mina brister, jag vet vad det är som gör att jag kan inte spräcka min bubbla än, för jag vet inte hur jag ska ta mig till när den bubblan spricker, men jag försöker ändå hitta sätt och göra det på. Och jag vet att nån gång så kommer den ha försvunnit.
Du vill också att jag ska försöka släppa loss lite mera, det är också något som kommer med tiden för mig, jag vågar inte göra allt, för att jag har aldrig haft någon att göra sånt med, aldrig haft tillfälle att bara släppa loss, alltid behövt ta hand om familj eller vänner, jag har aldrig riktigt förstått hur det hade varit om jag inte hade varit den ansvarsfulla? och bara släppt allt och bara varit, struntat i allt som hänt och händer runt omkring en. Jag lovar att jag ska försöka göra mitt bästa för att försöka släppa kontrollen och bara vara jag.
Tack för allt du sa ikväll/natt, och jag hoppas nu att allt kommer bli så bra som det bara kan, och att vi slipper trubbel. =) *flin*
lägger ner för idag..
Ständigt Kaos
Varje dag som går, varje timme, minut, sekund som går är det ständigt kaos i min tillvaro, mitt huvud, bara kaos, kaos kaos! Det värsta av allt är att jag kan inte göra något åt det just nu, jag kan inte göra ett skit för att det ska försvinna, få känna bara en gnutta sinnesro i mitt huvud, det är alltid något nytt som kommer upp, allt något som gör att allt brakar ihop..
Jag känner mig som en maskin, en maskin som kliver upp när det är dags att vakna, gör mina sysslor, sitter hemma, jobbar och tar hand om mina nära och kära. Vad har jag mer? jag har inte ens en hobby, inget privatliv, jag har fan inget ordagrant, inget..
Vissa personer i min tillvaro brukar säga till mig att jag jämt ser så sur ut, även om jag inte är sur så vet jag inte hur man ler.. Jag vet inte hur man ser glad ut längre, vet inte om jag någonsin har vetat hur man ser glad ut. Hur man får det där dumma leendet på munnen. Jag vet inte? hur gör man och varför kan inte jag le?
Jag har faktiskt upplevt en tid där jag aldrig har skrattat så mycket som jag gjorde, jag saknar den stunden, allt kändes så mycket lättare då, även om det var i fel situation så fick du ändå mig att skratta, du vet det här för det har jag talat om för dig.
Ibland ångrar jag så väl att jag flyttade från Gotland, flyttade till en ny stad där jag skulle bygga upp allt igen ifrån början, träffa nya vänner, börja på en helt ny skola där jag inte kände någon, vilket jag hade gjort en gång tidigare, när jag flyttade in till Visby.
Jag fick så mycket som jag aldrig hade haft tidigare, jag fick massor med vänner, hade en hel flock utav dom, fick ett helt nytt liv, en helt ny innebörd..
Men valde senare att flytta ifrån allt, allt jag byggt upp på nytt för att rasa det igen. Alla vänner jag lämnade, alla minna minnen, mitt liv lämnade jag kvar, för att bli någon ny, träffa nya som inte visste något om mig, och bara fick veta det nya jag. Se hur det gick, det slutade med att jag förlorade alla mina såkallade vänner på Gotland, till och med alla här i stockholm.
Känns som jag förlorat allt för ett dumt jävla val, ett val som jag valde för att jag inte ville att mitt gamla skulle komma ifatt mig..
Men heej det gjorde det iaf. Känner mig bara så jävla lurad, så blåst och bara allmänt dum i huvudet, varför gjorde jag det här egentligen? varför valde jag att lämna det trygga bakom mig, fast det egentligen inte var tryggt överhuvudtaget..
Jag lämnade ett liv bakom mig, ett liv som bestod utav förföljningar, misshandel, hat, mobbning, hot, mordhot e c t..
Men jag tänker inte sluta kämpa för att få allt och fungera, och få känna det som jag en gång gjort tidigare. Jag har precis påbörjat min resa.
En person sa till mig, jag vet inte vad det var han sa, men hans ord fick mig att inse att det finns verkligen saker jag behöver hjälp med, du fick mig att inse att jag behöver hjälp, att jag inte klarar mig på egen hand längre..
Jag har precis tagit mina första steg i rätt riktning, jag har börjat prata med en psykolog, och ska få börja med terapi, nu hoppas jag bara att det funkar för mig, och att jag är redo att bli påmind om mitt förflutna, och att jag nu äntligen kan lämna det bakom mig och bli den nya Mia..
Jag vet inte vad det är, det kanske bara är min depp-period som börjar komma igång igen, eller så är det för att jag snart fyller 20.. 20 års kris....
Jobb
Baby som ligger hemma och sover, eller ja sover tror jag inte att han gör längre, för han hade viktiga saker och fixa nu på morgonen men han är hemma iaf, vilket jag också vill vara, jag skulle ju då inte ha jobbat förens i natt men mor min blev sjuk så jag fick hoppa in och jobba hennes dagar i stället för mina nätter, vilket iofs är ganska skönt, men så otroligt pinigt att kliva upp tidigt på morgonen för att jag få inte är en morgonpigg människa..
Känns skönt att äntligen få veta vilka dagar och tider jag kommer jobba, (mitt eget schema) att äntligen kanske börja få lite rutin på saker och ting även om jag då har börjat jobba natt så går det ju iaf.
Har egentligen inget vettigt att säga, så avslutar nog här och kanske skriver mer senare eller någon annan dag..
Tå tripp
man vet inte vad man ska säga, vad man ska göra, eller hur man ska bete sig överhuvudtaget, för vad man än gör, vad man än säger, eller hur man än beter sig så blir allt bara fel iallafall.
Jag tänker inte ens tanken på att ens ge upp det här, men allt är så påfrestande, känsligt att jag blir galen, för jag vet verkligen inte hur jag ska bete mig mot dig, eller mot allt annat som händer!
Idag gjorde jag ett fel, och det är jag medveten om att jag gjorde, det var fel utav mig att göra det, och jag är hemskt ledsen för att jag gjorde det. För det första, jag vet inte hur jag ska göra i en sådan situation, för det andra, den personen, varför behöver han veta vem du är? han är i från mitt förflutna, ingen jag vill ska veta vem du är, jag pratar inte ens med honom, eller kommer knappast träffa honom igen. men jag vet att det var fel utav mig att jag gjorde så, men jag visste inte hur jag skulle göra. Men jag önskar jag kunde göra det ogjort, för jag vill inte att du ska tro att jag undanhåller saker för dig, vilket jag inte gör och skulle aldrig göra! har aldrig gjort och kommer aldrig att göra det heller..
Jag skäms helt enkelt, med min rätt....
Nytt år, nya händelser!
Jag har ju då en sexig karl som ligger här brevid mig i sängen, och har nu gjort det sen ja vad blir det 2 veckor tillbaka nu! :) helt underbart mysigt, att bara ha honom nära, pussa på honom när jag vill! :)
Min jul har varit helt okej, eller händelserik, jobbade ju julafton natten, låg och sov fram till 13.00 på julafton när jag senare fick vakna till och hoppa in i en dusch när vi då skulle bege oss runt halva sthlm kändes det som fast det vad bara 2 ställen vi skulle åka till, jag och min underbara karl här brevid=) första stoppet var hemma hos hans mormor där vi lämnade av en julklapp och önskade en godjul och stannade på en snabbfika, och senare satt oss på tåget och begav oss till nästa ställe där vi lagom hann komma dit ta en snabbfika innan min mor och far kom och hämtade oss efter att min mor slutat jobba.
Så vi åkte hem, griljerade skinkan för det hade inte gjorts dagen innan som vi alltid brukar göra, mamma sov tidigt för att hon skulle byta av mig på julaftonsmorgon och jag jobbade och INGEN vet hur man göra skinkan i resten utav familjen.
Så vi satt oss tog en julskinksmörgås och delade ut dom efterlängtade julklapparna:) väldigt mysigt faktiskt!
Jag fick hmm.. ett silver kors halsband utav Baby, och ett xbox spel COD world at war heter den va? fick också en massa kokböcker i från alla länder, dock inte fått alla 20 st ännu, men fick också två andra böcker, guitar hero det senaste med gitar och eh kastrull sett, haha ja rätt patetiskt men ja man ska ju flytta hemifrån en gång och då är det jävligt bra att redan ha allt så man slipper slösa massa pengar på sånt när man kan köpa annat till hemmet liksom;) *smart* eller inte, ja men fick väl inte så mycker mer, har inte fått allt ännu men den sista blir väldigt spännade att få faktiskt, är från min Linda:) väldigt nyfiken på vad det blir.
Jobbat lite i mellandagarna med " som vanligt" och varit vid baby's mormor och haft mysig middag med potatisgratäng och entrecot, gott var det! känns lite som att jag och baby tillbringade halva första veckan han var hos mig på tåget, sorligt men sant, men mysigt har vi haft det!
Ja sen kom nyår, baby fick vara kvar och vilket han fortfarande är, och kommer vara låååååååångt fram över.=) fick en inneboende på köpet här med, en alldeles egen sambo ( i mitt lilla rum ) men vi har faktiskt lyckats få det ganska mysigt här inne, han har fått upp lite utav sina saker med så han får känna att detta tillhör honom med.
Ja men om jag ska fortsätta med nyåret, mamma jobbade ju dock halva dagen, men maten var klar när hon kom hem, där det blev potatisgratäng och entrecot igen faktiskt. ( chockande, vilka äter inte det på nyår egentligen? ) men efterätten blev dock väldigt populär och omtyckt av både familj och baby ( aldrig ätit eller hört talas om det förut ) desserten var alltså en vit chockladspannacotta med jordgubbs sås/sylt. Sjukligt gott. tror faktiskt att det här var den första nyår som jag hade det så här lugnt och mysigt och framför allt NYKTER! *duktigt*
Nu är det Januari 2009, vilket betyder att jag äntligen har fått mitt fasta jobb:), så leta lägenhet så jag och baby kan få komma från detta "dårhus" som vi kallar det..
Nej nu blir det att hoppa i säng och kelas med Baby.
Julen
Hej där, kanske inte är den duktigaste på att skriva, men tror inte att det är så många som läser detta i alla fall..
Men men sitter i alla fall på jobbet nu slutar klockan 07.00 går intro nu i natt och i morgon natt, ska ju gå över i från att jobba morgon till att jobba natt, vilket är lite små jobbigt fast är ändå en natt människa men och hålla sig vaken i 12 timmar på natten kan va lite små pinigt men hej får väl klara detta med! =)
Har en underbar människa hemma hos mig, och han ska vara hos mig tills efter nyår, att jag har längtat det är något otroligt vad jag har längtat. =) Jag vet inte vad det är du gör med mig, men med dig känns allt bara så rätt, så otroligt underbart även om det är lite som det är men det vet vi ju ändå om så, men ja vi klarar ju detta, eller hur? =)
Jag skrattar bara att tänka på vad vi gör när vi är tillsammans eller bara hur vi är mot varandra! :D
har nog inte haft det på detta sättet någon gång tidigare, känns bara rätt på något sätt! =)
Snart är det julafton, känns lite som jag vill bojkotta detta nu, mor jobbar hela julen, jag jobbar natten till julafton och kommer sova halva dagen, vet inte om jag orkar åka med till farmor och farfar och hela släkten, utan blir nog bara att ligga hemma sova på dage, kliva upp göra sig i ordning och ta pojken åka till hans mormor säga godjul, fika lite och vända och åka hem, vänta på att mor ska sluta jobba och äta lite mat och fika lite till och ha julklapps utdelning. så kommer min jul se ut, dock inte så roligt, eller? nyår blir att ta det lugnt, käka middag och bara mysa med pojk och troligen familjen!
ja men det försvann en massa när jag satt ner och skulle skriva och minns inte riktigt vad jag skrev så jag avslutar detta med att önska dom som läser detta en god jul för det ska jag ha!
Känslan
En hel månad av deppighet, ensamhet, och att det en dag kommer en person och trycker på en knapp, en knapp som gjorde att min glädje kommit fram! något jag verkligen behövde nu, men att förstå att "shiit han tryckte på min knapp" han fick mig att le igen, skratta och glömma!
Allt du säger till mig, alla planer, dina tankar, bara ditt flum vad gör det för mig? Det gör allt för mig, det fick mig att inse att varför ge upp när det är som svårast? varför ge upp om det är något man vill?
Vill man detta, så kämpar man tillsammans!
Dina flumheter som gör att du kommer hit mitt i natten från, ja en bit här ifrån, och åker hem på morgonen! ja du kan ju inte bli mer knäppare än så! =) men tack, det fick mig att skratta, men dock inte så mycket sömn som man hade behövt!
Just nu, min enda tanke, förhoppning, är att vi klarar detta!
Ja som sagt, mina tre senaste dagar har bestått utav glädje för mig, min mor sa till mig " detta är min Mia som kommit tillbaka, den glada, den sanna" men mamma, för att jag är glad, betyder det inte att jag är glad ända in i själen, jag har min mur, min mur jag nu i morgon ska riva ner, eller inte i morgon men början på resan.
Sjukdom och rastlöshet kliar mig in på nerverna, men förhoppningsvis snart frisk och där med kan fixa och göra det som ska göras i helgen. ALLTID vara ute i sista minut och köpa julklappar.. att jag alltid ska lyckas upprepa detta. haha jaja, ska dock köpa en sak till, men ja det säger jag inte vad det är än! =)
Nej nu är det dags för säng, alvedon och sömn!
Varför?
svårt att hålla tankarna borta, tankarna om dig, tankarna om allt.
eller var det på väg någonstans, eller vad var det egentligen?
allt lovande, alla "planeringar", det som vi talade om?
Just nu känns bara allt förvirrande, bortblåst, tomt och jag vet inte vad.
Varför ska det vara så svårt för någon att öppna sig, låta någon komma en nära, lära sig att tycka om och bli omtyckt, att våga ta nya tag, våga kämpa för något? våga tro? Varför i helvete ska allt vara så svårt att lära sig?
och när man väl gör det, vågar släppa någon nära, vågar berätta, varför drar man då? varför ska det vara så svårt att låta bli att såra någon då?
Mitt liv ...
Jag har alltid varit det "svarta fåret" i familjen, jag har alltid varit den som stod upp för allt jag sa, alltid sagt rakt ut vad jag tycker om saker, men alltid fick jag "äta upp allt", om det inte va psykiskt så var det fysiskt.
Jag var den mognaste av oss alla barn men ändå var det jag som blev bortglömd av alla.
Jag har levt i ett liv som bestod utav mobbning både psykiskt och fysiskt, fick även utstå med misshandel både psykiskt och fysiskt och mordhot.
Jag hade ingen att vända mig åt, ingen att prata med, jag kunde inte ens vända mig åt mig familj där föräldrar som syskon misshandlade mig, mobbade mig, skämde ut mig, lät mig ta reda på mig själv. Jag lärde mig allt själv, jag fick aldrig hjälp med läxor, aldrig hjälp med att ta hand om mig själv, eller hur jag skulle göra. Fick aldrig några nya kläder, fick alltid ärva efter mina syskon, förens efter att vi flyttade där ifrån när jag fick mina första kläder som ingen annan någonsin hade använt, jag var tolv år då.
Jag hade inga vänner i skolan eller utanför skolan, eller jag hade två vänner, Caroline hon är ett år äldre än mig och bodde granne med mig, och min äldsta vän som har stått vid min sida ända sen jag föddes, Linda Johansson. Men henne träffade jag inte så ofta, hon bodde i Visby där jag inte riktigt var så ofta vilket visade att henne hade jag bara ibland. Men henne har jag fortfarande kvar.
Nu ger jag upp för idag
