Mitt liv ...
Jag har alltid varit det "svarta fåret" i familjen, jag har alltid varit den som stod upp för allt jag sa, alltid sagt rakt ut vad jag tycker om saker, men alltid fick jag "äta upp allt", om det inte va psykiskt så var det fysiskt.
Jag var den mognaste av oss alla barn men ändå var det jag som blev bortglömd av alla.
Jag har levt i ett liv som bestod utav mobbning både psykiskt och fysiskt, fick även utstå med misshandel både psykiskt och fysiskt och mordhot.
Jag hade ingen att vända mig åt, ingen att prata med, jag kunde inte ens vända mig åt mig familj där föräldrar som syskon misshandlade mig, mobbade mig, skämde ut mig, lät mig ta reda på mig själv. Jag lärde mig allt själv, jag fick aldrig hjälp med läxor, aldrig hjälp med att ta hand om mig själv, eller hur jag skulle göra. Fick aldrig några nya kläder, fick alltid ärva efter mina syskon, förens efter att vi flyttade där ifrån när jag fick mina första kläder som ingen annan någonsin hade använt, jag var tolv år då.
Jag hade inga vänner i skolan eller utanför skolan, eller jag hade två vänner, Caroline hon är ett år äldre än mig och bodde granne med mig, och min äldsta vän som har stått vid min sida ända sen jag föddes, Linda Johansson. Men henne träffade jag inte så ofta, hon bodde i Visby där jag inte riktigt var så ofta vilket visade att henne hade jag bara ibland. Men henne har jag fortfarande kvar.
Nu ger jag upp för idag
