Känslan
En hel månad av deppighet, ensamhet, och att det en dag kommer en person och trycker på en knapp, en knapp som gjorde att min glädje kommit fram! något jag verkligen behövde nu, men att förstå att "shiit han tryckte på min knapp" han fick mig att le igen, skratta och glömma!
Allt du säger till mig, alla planer, dina tankar, bara ditt flum vad gör det för mig? Det gör allt för mig, det fick mig att inse att varför ge upp när det är som svårast? varför ge upp om det är något man vill?
Vill man detta, så kämpar man tillsammans!
Dina flumheter som gör att du kommer hit mitt i natten från, ja en bit här ifrån, och åker hem på morgonen! ja du kan ju inte bli mer knäppare än så! =) men tack, det fick mig att skratta, men dock inte så mycket sömn som man hade behövt!
Just nu, min enda tanke, förhoppning, är att vi klarar detta!
Ja som sagt, mina tre senaste dagar har bestått utav glädje för mig, min mor sa till mig " detta är min Mia som kommit tillbaka, den glada, den sanna" men mamma, för att jag är glad, betyder det inte att jag är glad ända in i själen, jag har min mur, min mur jag nu i morgon ska riva ner, eller inte i morgon men början på resan.
Sjukdom och rastlöshet kliar mig in på nerverna, men förhoppningsvis snart frisk och där med kan fixa och göra det som ska göras i helgen. ALLTID vara ute i sista minut och köpa julklappar.. att jag alltid ska lyckas upprepa detta. haha jaja, ska dock köpa en sak till, men ja det säger jag inte vad det är än! =)
Nej nu är det dags för säng, alvedon och sömn!
