Varför?
Varför ska allt vara så svårt?
svårt att hålla tankarna borta, tankarna om dig, tankarna om allt.
Just nu känns bara allt förvirrande, bortblåst, tomt och jag vet inte vad.
Varför ska det vara så svårt för någon att öppna sig, låta någon komma en nära, lära sig att tycka om och bli omtyckt, att våga ta nya tag, våga kämpa för något? våga tro? Varför i helvete ska allt vara så svårt att lära sig?
och när man väl gör det, vågar släppa någon nära, vågar berätta, varför drar man då? varför ska det vara så svårt att låta bli att såra någon då?
svårt att hålla tankarna borta, tankarna om dig, tankarna om allt.
Snacka om att allt bara tvärvände, det som egentligen var på väg någonstans, men total dog.
eller var det på väg någonstans, eller vad var det egentligen?
allt lovande, alla "planeringar", det som vi talade om?
eller var det på väg någonstans, eller vad var det egentligen?
allt lovande, alla "planeringar", det som vi talade om?
Just nu känns bara allt förvirrande, bortblåst, tomt och jag vet inte vad.
Okej, man mår dåligt när något sånt händer, men är det meningen att det ska kännas värre å värre för varje gång? eller är det något som säger att det är alltid för någon man mår som pesten? när man känner att man ska ge upp? där man känner sig så ensam och inte har någon?
Varför ska det vara så svårt för någon att öppna sig, låta någon komma en nära, lära sig att tycka om och bli omtyckt, att våga ta nya tag, våga kämpa för något? våga tro? Varför i helvete ska allt vara så svårt att lära sig?
och när man väl gör det, vågar släppa någon nära, vågar berätta, varför drar man då? varför ska det vara så svårt att låta bli att såra någon då?
Jag vet inte riktigt vart jag försökte komma med det här, men kände att jag behövde skriva det någonstans. Så nej nu struntar jag i detta och går å lägger mig..
Kommentarer
Trackback
