En helt vanlig dag
Jag själv tycker dagen är väldigt överskattad, att människor ska visa just idag hur mycket dom älskar sin partner när det finns yttligare 364 dagar att göra det, och varför just idag? varför ska det vara så speciellt idag? tycker att det är överreklamerat att fira denna dag, när man kan göra det vilken dag som helst. men men..
Jag och baby ska iaf idagen till äro sätta oss och spela COD - War at world och döda Nazist Zombie. Verkligen romantiskt, haha.. Men först ska vi äta middag med mor och far och min lilla terrorist och lillebror..
I fredags började opertation övertalning av min far till att han skulle gå med på att jag skulle få skaffa en hund, eller jag får ju skaffa hund när jag vill och så, men jag bor fortfarande hemma *suck* så måste veta om det var okej att jag har den undertiden som jag bor hemma vill säga. Och hör och häpna, han gick med på det efter att förklarat om och om att han skulle slippa något slags ansvar överhuvudtaget för det ska jag och baby göra, det är ju vi som skaffar den så varför ska han ta något ansvar? Men iaf, jag och min syster Jenny har försökt övertala honom förut men aldrig lyckats, men det gjorde jag nu. för hej, jag har ett jobb, tjänar mina egna pengar, har hur mycket tid som helst för att göra något, och jag vill ha en hund, är en perfekt lösning för då vet man själv att då måste du ut och röra dig, du måste kliva upp tidigt..
Så nu sitter jag här och väntar på att jag, eller mamma snarare ska få svar av Hundar utan hem ( www.hundarutanhem.se ) för att där ifrån få hjälp av dom att adoptera en av dessa hundar dom har på sin sida, hundar som har haft det riktigt illa och hundar som kommer från Irland. Har hittat en otroligt fin hund, som jag blev helt såld på och hoppas att det är den jag kommer att få.
Jag och Baby ska komma igång med träning, där vi ska få hjälp utav bror Jens, när han kommer upp till oss nästa helg om det går som det ska. Ska även jobba hela den helg, eller 2 nätter på mitt jobb, och lördagen så är det far's bror's 40 års fest, där jag ska jobba. ( är ju utbildad kock och servitris ) Gratis sprit och mat och lön.. Tackar man nej till det? haha..
Nej vad ovettigt skrivande det här blev. men men..
Zodiak år
Orm
Eleganta och raffinerande med en tendens till fysisk skönhet (ormar är fåfänga), förnäma, beslutsamma och ofta mycket framgångsrika. Trots att de är noggranna fattar ormar snabba och fasta beslut. De har en förmåga att vara på rätt ställe vid rätt tidpunkt och kan lukta sig till en god affär när den kommer deras väg. Följaktligen är de lyckosamma när det handlar om pengar. De är också djupa tänkare som talar lite trots att de besitter stor visdom.
Bubblan
Klockan är nu 04.45 på lördags morgon, och jag sitter på jobbet och har absolut inte något att göra.
Har läst ut min bok, En plats i solen utav Lisa Marklund, och måste nu skaffa nått nytt att läsa.. Fan ska jag läsa så fort för? Kommit på en sak, visa har olika flykter dom flyr till när dom mår dåligt, min tillflykt har alltid varit böcker, när jag var yngre så läste jag otroligt mycket böcker, men sen slutade jag läsa böcker ett tag, och insåg att det är den enda gången det verkligen är ro i mig, är min tillflykt där jag kan leva mig in i bäckerna och bara vara. Tycker ju helst om att läsa verklighets baserade böcker, men vissa böcker hänför mig.. men nog talat om det..
Suttit på jobbet sen 20.00 och har pratat med baby om oss, där vi har diskuterat saker angående hur vi mår, och hur vi ska ta oss fram och insåg eller jag insåg att jag har mycket att lära mig utav honom, på många plan. Vilket jag nu hoppas att jag kommer få:) Insåg också där att jag vet att du kan få mig att känna saker jag inte känt förut, att få mig våga saker jag inte gjort förut. Känns skönt att ha någon att prata med, eller jag har ju folk att prata med, men har aldrig haft det som du och jag har.
Som du sa,
"I bland så känns det inte som du har levt livet.
Du är ingstängd i en bubbla där du inte vet hur du ska förklara saker, du har svårt att vara glad, du menar en sak men visar nått annat."
Jag vet att jag lever i en bubbla, och jag vet mina brister, jag vet vad det är som gör att jag kan inte spräcka min bubbla än, för jag vet inte hur jag ska ta mig till när den bubblan spricker, men jag försöker ändå hitta sätt och göra det på. Och jag vet att nån gång så kommer den ha försvunnit.
Du vill också att jag ska försöka släppa loss lite mera, det är också något som kommer med tiden för mig, jag vågar inte göra allt, för att jag har aldrig haft någon att göra sånt med, aldrig haft tillfälle att bara släppa loss, alltid behövt ta hand om familj eller vänner, jag har aldrig riktigt förstått hur det hade varit om jag inte hade varit den ansvarsfulla? och bara släppt allt och bara varit, struntat i allt som hänt och händer runt omkring en. Jag lovar att jag ska försöka göra mitt bästa för att försöka släppa kontrollen och bara vara jag.
Tack för allt du sa ikväll/natt, och jag hoppas nu att allt kommer bli så bra som det bara kan, och att vi slipper trubbel. =) *flin*
lägger ner för idag..
Ständigt Kaos
Varje dag som går, varje timme, minut, sekund som går är det ständigt kaos i min tillvaro, mitt huvud, bara kaos, kaos kaos! Det värsta av allt är att jag kan inte göra något åt det just nu, jag kan inte göra ett skit för att det ska försvinna, få känna bara en gnutta sinnesro i mitt huvud, det är alltid något nytt som kommer upp, allt något som gör att allt brakar ihop..
Jag känner mig som en maskin, en maskin som kliver upp när det är dags att vakna, gör mina sysslor, sitter hemma, jobbar och tar hand om mina nära och kära. Vad har jag mer? jag har inte ens en hobby, inget privatliv, jag har fan inget ordagrant, inget..
Vissa personer i min tillvaro brukar säga till mig att jag jämt ser så sur ut, även om jag inte är sur så vet jag inte hur man ler.. Jag vet inte hur man ser glad ut längre, vet inte om jag någonsin har vetat hur man ser glad ut. Hur man får det där dumma leendet på munnen. Jag vet inte? hur gör man och varför kan inte jag le?
Jag har faktiskt upplevt en tid där jag aldrig har skrattat så mycket som jag gjorde, jag saknar den stunden, allt kändes så mycket lättare då, även om det var i fel situation så fick du ändå mig att skratta, du vet det här för det har jag talat om för dig.
Ibland ångrar jag så väl att jag flyttade från Gotland, flyttade till en ny stad där jag skulle bygga upp allt igen ifrån början, träffa nya vänner, börja på en helt ny skola där jag inte kände någon, vilket jag hade gjort en gång tidigare, när jag flyttade in till Visby.
Jag fick så mycket som jag aldrig hade haft tidigare, jag fick massor med vänner, hade en hel flock utav dom, fick ett helt nytt liv, en helt ny innebörd..
Men valde senare att flytta ifrån allt, allt jag byggt upp på nytt för att rasa det igen. Alla vänner jag lämnade, alla minna minnen, mitt liv lämnade jag kvar, för att bli någon ny, träffa nya som inte visste något om mig, och bara fick veta det nya jag. Se hur det gick, det slutade med att jag förlorade alla mina såkallade vänner på Gotland, till och med alla här i stockholm.
Känns som jag förlorat allt för ett dumt jävla val, ett val som jag valde för att jag inte ville att mitt gamla skulle komma ifatt mig..
Men heej det gjorde det iaf. Känner mig bara så jävla lurad, så blåst och bara allmänt dum i huvudet, varför gjorde jag det här egentligen? varför valde jag att lämna det trygga bakom mig, fast det egentligen inte var tryggt överhuvudtaget..
Jag lämnade ett liv bakom mig, ett liv som bestod utav förföljningar, misshandel, hat, mobbning, hot, mordhot e c t..
Men jag tänker inte sluta kämpa för att få allt och fungera, och få känna det som jag en gång gjort tidigare. Jag har precis påbörjat min resa.
En person sa till mig, jag vet inte vad det var han sa, men hans ord fick mig att inse att det finns verkligen saker jag behöver hjälp med, du fick mig att inse att jag behöver hjälp, att jag inte klarar mig på egen hand längre..
Jag har precis tagit mina första steg i rätt riktning, jag har börjat prata med en psykolog, och ska få börja med terapi, nu hoppas jag bara att det funkar för mig, och att jag är redo att bli påmind om mitt förflutna, och att jag nu äntligen kan lämna det bakom mig och bli den nya Mia..
Jag vet inte vad det är, det kanske bara är min depp-period som börjar komma igång igen, eller så är det för att jag snart fyller 20.. 20 års kris....
